Kvantsprång i juridikens värld, ny vetenskaplig sensation!

 

 Den här dagen hade ”Nemi” en väninna med sig. Åtalet handlade om misshandel. Och det var jag som stod åtalad, därför att jag slog tillbaka. Men ”Nemi” erkände inte någonting i våldsväg.  Jag däremot, jag stod för vad jag hade gjort!

 

Hon bestämde umgängessättet den dagen och då fick hon väl umgås med mig på sätt som hon valde själv. Jag är ingen översittare. Jag brukar ganska smidigt rätta mig efter vad de nyckfulla kvinnorna önskar. Men jag måste säga er det, att det var första gången som jag lekte en sådan lek med en kvinna, men så är hon ju tuff, den där lilla filippinskan!

 

 Men, som sagt, ”Nemi” ljög om hur det låg till.

Och väninnan ville inte vittna så att det passade ”Nemi”.

Alltså blev hon en ”turist”, som reste hem till Filippinerna samma dag.

”För att hon blev så rädd!”    

 

   

 

 Ja, ja! Det var det ingen som ifrågasatte!  Detta vidhåller hon i tingsrätten! Javisst, det är helt i sin ordning! Men hon hävdar också att väninnan var kvar i några dagar till. Så hon hade ju kunnat höras av polisen, faktiskt! Men det skedde inte!  Men det är inte det märkliga. ”Nemi” säger senare i samma förhandling att hon inte vet (Sic!) när väninnan reste hem! Men till polisen visste hon alldeles bestämt att upplysa om att ”hon redan hade åkt hem”!  Hon hade ”bråttom, hon blev så rädd!” ”Ja, vi kommer inte så mycket längre! Hon är inte kvar i landet!”  Nej, vi kom inte längre, vi gjorde ju inte det.

 

 Den här förklaringen köpte tingsrätten rakt av och rådman Kjell Nilsson satte stopp i utfrågningen, när det kom så många varianter på resetemat att man kanske borde dra öronen åt sig. Jo han gjorde väl det, den där Kjell, med att säga

 

  Ett naturligt steg att ta i det läget, kan jag ju tycka i min enfaldiga avsaknad av juridisk kompetens, det hade kanske varit att fundera på varför jag hade yrat om en professor och om det möjligen låg någonting djupare bakom det.  Men rådige rådmanKjell Nilsson hade ju redan bestämt att det var en onödig bevisning att kalla en professor i rättspsykiatri att redogöra för ”Nemis” personlighetsstörning till styrkande av att hennes trovärdighet kunde ifrågasättas. ”Sådan bevisning skulle uppenbart bli utan verkan”, skrev han och beslöt att den därför inte skulle tillåtas!  

 

 Utifrån allt detta lärda tal, måste det tas för en sanning att ”Nemis” trovärdighet är oförvitlig!

Domstolen, ja alltså Kjell, hade sagt det, ja alltså skrivit det, redan innan den, ja alltså domstolen – alltså Kjell, har hört henne yppa ett endaste ord och då förmodligen för att Gud har talat till Kjell, eller så hade han gjort en tidsresa framåt.

När han var tillbaka från framtiden, då hade han ju facit att det gick alldeles utmärkt att förhandla utan att lyssna på en professor.Så kan det ha varit, vad vet jag, vad vet jag!    Fast jag tycker båda förklaringarna låter lite sisådär att jag … men nej, Kjell kan jag inte ifrågasätta, denna omdömets fyr i mörkret!   Fast annars vore det mera rimligt att tänka sig att han visste om hennes oförvitliga inställning till sanningen därför att han kände henne sedan tidigare på något vis. Trots att även det låter lite långsökt.  För vad har en filippinsk prostituerad städerska och en rättskaffens rådman gemensamt!   

 

 

 Förlåt, det glömde jag, han har ju svurit sin domared. Om han kände henne sedan tidigare, då hade han inte kunnat döma i detta mål. Det hade ju varit JÄV!  

 

   För mig som hellre tror på vetenskap än på religion, jag måste då konstatera att det väl inte kan ha varit så svårt för ”turisten” att vittna, trots allt. Trots att hon hade rest hem till Filippinerna!  ”Turisten” kunde väl göra tricket en gång till!  Vad hindrade ”turisten” att ännu en gång befinna sig i Göteborg samtidigt som i Filippinerna!  Enligt den trovärdiga ”Nemi” kan ju ”turisten” det konststycket! 

 

  

 

   Hon kunde ju suttit med oss i rätten och berätta, medan hon ändå bara låg hemma och sov i Filippinerna!  Allt det följande som hände, enligt trovärdiga ”Nemi”, att jag var så ”energetisk”, att jag höll fast henne och att jag slog på henne och att jag sparkade henne, det hade hon kunnat ha styrkt. Jag skrek en masa fula ord och jag petade på hennes näsa hela tiden, samtidigt som jag drog över min hals som om jag hade haft en kniv och jag sa att om jag hade haft det, då skulle jag ha gjort det. Och detta var enligt kammaråklagare Elisabet Trouvé ägnat att skrämma målsägaren. Och allt detta höll på i omkring en halvtimme eller mer!   Ja, jag var sååå ”energetisk” och det måste jag väl ha varit då, eftersom ingen av alla de grannar som blev vittne till detta försökte ingripa och komma henne till undsättning under den här halvtimmen av besinningslöst våld emot en helt passiv liten kvinna i åttonde veckan, som heroiskt stod snällt och stilla och som den godast moder höll sina händer på magen för att skydda det ofödda fostret, allt medan hon tålmodigt lät sig slås sönder och samman så att hon fick en bula på kinden och sjukrivning i tre veckor.

 

 

 

 

 

Förmodligen vågade hennes grannar inte ge sig på mig ens i grupp! Det hade ”Nemis” filippinska väninna kunnat vittna om i rätten i Göteborg och förmodligen utan att hennes nattsömn hemma i Filipiner skulle störas alltför mycket!   Det enda, utöver att skydda sin mage, som ”Nemi” gjorde under tiden som jag så energetiskt dunkade sönder hennes arma lilla kropp, det var att be väninnan om att få låna hennes telefon så att hon kunde ringa 112!

 

Och ”Nemi” berättar inför en sittande samlad seriös svensk rätt som ser på lilla ”Nemi” med medlidande, att hon ringer SOS två gånger under tiden. Hon berättar att hon ringer ifrån väninnans telefon, som ligger på ”golvet” och den är ”kaputt”!

 

Med det menar ”Nemi” att telefonen ligger på marken och den är sönder, därför att jag slog den ur handen på henne!

 

Kammaråklagare Katarina Wingård, är helt tagen av denna berättelse om en tapper havande kvinnas heroiska mod när döden ilsket flinar henne i trynet. Och så samlar sig Katarina till till en fråga: ”Kom du fram till polisen då?” ”Ja, jag ringde två gånger!”

 

Katarina lider med ”Nemi” och frågar:

”Medan han sparkar dig?”

”Ja, så polisen dom sa de att de kunde inte komma på direktly!”   

Ja så var det – för den som har den rätta tron! Och hade jag inte varit så hysteriskt energetisk kanske jag hade uppfattat hur hon bar sig åt att ringa 112 två gånger under sådana vidriga förhållanden. Speciellt som hon skyddade magen och telefonen låg på ”golvet” och till och med var kaputt. Den ställningen borde varit så besynnerlig att jag inte förstår att jag inte observerade den. För samtidigt tillstod ju ”Nemi” att hon under hela misshandeln trots allt faktiskt stod upp och det brukar man ju göra på sina fötter.

 

Jag har förgäves försökt att få fram en minnesbild av att hon står på huvudet, men med huvudet på sned. Ja, just det, så att hon liksom står på kinden, så att hon kan lägga örat emot den trasiga telefonen så att hon kan höra att de svarar och säger att de inte kan komma på direktly.  

Men som sagt, hur otroligt det än låter så minns jag det faktiskt inte. Och det är sanningen, för att nu låna ”Nemis” egna ord ifrån förhandlingen!Jag har försökt att provocera fram minnesbilden genom att tänka mig in i hur hon gjorde när hon knappade in numret i den ställningen och samtidigt höll sig om magen. I vanlga fall hade varit helt omöjligt, men nu underlättades det förmodligan av att telefonen vaar sönder. Det var den, jag såg det själv. Den låg där i två delar, så att ha luren mot örat och knappsatsen i handen på magen var ju ingen konst.

 

 

 Men jag kan skam till sägandes inte få fram mista minnesspår av att hon ringde. Kanske för att alltsammans gick så fort (eller?),

som hon sa, en svensk granne och väninna till ”Nemi”, att det gick ju så fort.

 

Och det kan jag ju hålla med om, att det gick fort.

 

 

Ingenting av vad ”Nemi” berättade lät som någon slags osanning och allt hon sa måste ju ha hänt därför att det har hon sagt och då kan det inte ifrågasättas! Och hade man gjort det, då hade ett dis tonat fram i salen och sakta lösts upp!

 

Ur det diset hade vi fått se en orientalisk kvinna kliva fram, ännu med sömndruckna ögon!

Med en röst som hade fått luften i salen att vibrera som en stämgaffel, skulle hon ha stått där i ett mareldsliknande sken och sagt:

”Jag har övernaturliga gåvor, men de har sina begränsningar. En så energetisk man som han skulle jag aldrig kunna stoppa!”

 

Och så hade hon sträckt ut sin lilla arm och pekat rakt på mig! 

 

 

 

Det är inte så konstigt det där med att klocka slår 02:00 två gånger på samma natt! Vi människor har ju bestämt att det ska vara så en gång om året! Det är mycket konstigare att fotoner, elektroner och andra små punktpartiklar kan befinna sig på två platser samtidigt. Men det har vissa människor lyckats påvisa, så det är väl så!

Mer konstigt är ju att ”turisten” kan vara på båda sidorna av jordklotet samtidigt, men det har ju ”Nemi” sagt i tingsrätten, så rätten ansåg att då är det så! 

Kvantfysik är ju ändå något som ingen vågar påstå att de egentligen riktigt fattar, men det stämmer med matematiska beräkningar och påhittiga mätmetoder.

När ”Nemi” kom på återbesök till läkaren efter åtta dagar, då var hon i åttonde veckan igen, precis som klockan kan slå 02:00 två gånger på samma natt! Och det kunde Kjell förstå! Det kan jag ju förstå, för Kjell gör ju också sina tidsresor! Men jag är en förbaskat besvärlig människa egentligen, det måste jag villigt erkänna. Inte på så sätt att jag gillar att spöa mina små ex-tjejer alldeles sönder och samman. Nej, fast nåt skoj ska man väl ha med dem när man har pippat färdigt med dem, sån är jag. Och så är ju alla män. Det där är ju helt naturligt manligt beteende, för ”män är djur, de är ju det!” som hon sa den där politikerkvinnan. För som kvinna är hon ju objektivt utanförstående och kan bedöma den saken helt sakligt utan att göra sig skyldig till jäv. Ja, på så vis var den här domstolen faktiskt en riktig expertpanel, för de enda djuren i salen, det var jag och domaren!Det fanns verkligen ingen anledning att misstro ”Nemi”! Vi män är sådana av naturen, och av ohejdad vana alltsedan Homo Afarensis tid förmodligen, för två miljoner år sedan. Alla har ju sett de sönderslagna skelettdelarna som stackars ”Lucy” helt frankt bara lämnade efter sig! Vi borde ju sitta inne allesamman i hela vårt vuxna liv, bak lås och bom och med ett lagom hål i väggen så att damerna kunde komma och para sig med oss när lusten faller på! Och för att vi är sådan till naturen, så tycker vi ju att det är så roligt med våld och det är ju då tiden går så fort, som vittnet sa. Det var över på bara en sisådär kvart-tjugo minuter, så där gick ju tiderna isär lite grann av naturliga skäl.Vittnet berättade att hon såg mig komma och ringa på porten och så kom ”Nemi” ut och fick sig en smäll och sedan hände det ingeting mer utan hon såg bara att jag gick därifrån.

 

 

Hon såg inte att ”Nemi” gjorde något!

Hon hörde att vi gapade och skrek på gården i just femton-tjugo minuter.

Eller, ja alltså att det var vi som höll på att skrika, det visste hon ju inte förrän hon gick ut på balkongen. Hon hörde ju att det inte var barn som lekte utan att det var vuxna som skrek och hade sig.

Så till slut gick hon ut för att se vad som hände.  Det var därför hon inte kunde vittna om mer än ett slag och det var det som jag utdelade innan jag gick!

 

Besvärlig ja men, det är jag alltså inte på det viset, att jag skall slåss med kvinnor. Jag är som vi djur i allmänhet är. Det är på ett annat sätt som jag är besvärlig. Det är på ett helt annat sätt: Jag är djupt troende.

Jag har rätt att tro precis som alla andra. Och jag tror att det ”Nemi” sa, det hade hon inte riktig kontroll på själv! Jag tror att hon sa som det passade och så som det lät bäst just för stunden. Jag tror att det inte stämde med verkligheten och jag tor att det för ”Nemi” inte var så intressant, för jag har inte upfattat det som att det är så mycket som egentligen intresserar henne. På så vis uppstod de här märkliga tingen, tror ju jag, som att turisten kunde leka punktpartikel och att jag kunde vara så fruktansvärt energetisk att de fega grannarna inte ens kom sig för att ringa 112! 

 

Jag tror att det fria sättet att förhålla sig till sanningen, det har ”Nemi” gemensamt med psykopaterna. 

 

Jag tror att hon är en psykopat själv, kanske ända ut i fingerspetsarna.

 

Jag tror att det fria förhållningssättet till sanningen, det hade professorn kunnat berätta om, till styrkande av att ”Nemis” trovärdighet hade kunnat ifrågasättas.

 

Jag tror att om det då hade blivit ”utan verkan”, då hade det inte förvånat mig.

 

”Ett kunskapstest och en ed”! Det är allt som behövs för att bli domare på livstid.  

Ja, jo, det var ju han som köpte horor i strid med sexköpslagen ja. Han fick väl gå, han i Skåne. Nej, nej inte han i HD. Han var lika betrodd ändå, fast att han är kriminell återfallsförbrytare. Det blir lätt så fast att alla är lika inför lagen, som den där eden borgar för, eller hur Kjell!  

 

De har inte fel, de där vetenskapsmännen med sin kvantfysik. Den gäller till och med juridiken.

Lika inför lagen, men med olika resultat. Det är lika obegripligt som punktpartiklarnas uppförande och små kvantsprång! Men bägge företeelserna är så väl styrkta att vi tvingas acceptera dessa tingens ordning

fast att de strider emot det sunda förnuftet! Och vi kan inte blunda för kvanteffekter när de blir bergfast synliga för oss. För en kvanteffekt ytterligare avslöjade sig den där dagen då allt detta hände. Den effekten var helt okänd skulle jag tro, fram till dess. Och den avslöjade sig några korta sekunder och sen försvann den lika hastigt som den dök upp. 

Det var ingen mindre än den obsevanta kvinnan, väninnan och grannen till ”Nemi”, som står för den fantastiska upptäkten, som förmodligen snart får sina militära tillämpningar. Det är alltså hon som till slut vittnade till ”Nemis” förmån, som vi får se som nästa Nobelpristagare i fysik. Det var hon, som  gjorde iattagelsen. Den sensatinella upptäkten.

 

 

Det är såhär, berättar hon.

Hon bor några uppgångar ifrån ”Nemi” och kan inte se hennes port utan att gå ut på balkongen. Den här dagen var det annorlunda. Hon var inne och hon hörde upprörda röster i minst en kvart och till slut gick hon ut och såg att det var vi. Men för ett kort ögonblick kunde hon se mig ringa på porten, hon kunde se ”turisten” och sedan ”Nemi” komma ut. Och det såg hon utan att gå ut på balkongen!

 

 

Jag blev givetvis dömd och åklagaren tyckte att det var en välformulerad dom!

Det tyckte inte jag. Jag saknade det vetenskapligt högintressanta som kom fram under förhandlingen, som förmodligen helt förändrar mänsklighetens villkor redan inom några decennier.

Det är mer intressant än det som verkligen skrevs i domen. Konstigt sakförhållande faktiskt. Jag menar att domaren har ju ändå klarat ett ambitiöst kunskapstest och så missar han tillfället att bli den förste att beskriva en sådan vetenskaplig sensation!