”Bara för mindre än en vecka sedan (den 25 Jan 2010 på kvällen) var jag utsatt för en obehaglig händelse där jag bor.
En man attackerade mig genom att slå på min dörr och var väldigt hotfull genom att skrika och ville ha mig ut på gården där som hans ”vi” väntar på dig. Han hade trott att barnens lek och dunsar i golven kom från mig och rusat upp till mig ”gud vet vad han skulle göra” och hotat.
Jag öppnade aldrig dörren, men lite senare på kvällen så kommer polisen och ringer på min dörr och direkt då jag öppnar så bryter de upp mina armar och jag fattar inte varför. de säger jag ska med på förhör och jag förstår inte vad jag ska ha gjort?
Väl på polisstationen visar det sig at mannen som varit och bultat på min dörr påstått att jag hotat honom. Jag öppnade inte ens dörren i min rädsla för vad han skulle kunna ta sig för och hade endast ropat bakom den stängda dörren att allt oljud inte kom från mig.
Men polisen sa till mig att mannen kunde höra i sin bostad under mig hur jag liksom förföljde honom runt var han än gick i sin bostad och jag undrade hur detta skulle vara möjligt?
Men polisen trodde på detta som de sa och jag trodde att jag drömde när jag hörde vad mannen under mig i sin bostad sagt och som dessa poliser verkade att tro på. J
ag blev väldigt illa till mods och även om jag efter förhör blev släppt av polisen efter det att de hade kontaktat åklagaren då det var denna som skulle ta det beslutet, så känner jag mig nu otrygg här hemma.
Tänker hela tiden på vad som ska kunna hända om han där under mig ”hör” mig fler gånger och igen ringer polis.
Polisen sa att jag nästa gång skulle bli inlåst i en cell och sedan kanske hamna i fängelse eller på psykisk vård och att åklagaren hade varit ”snäll” denna gång! Samhället verkar inte vara till för de som vill sköta sig”.
Ovan är inte min berättelse, ska erkännas, men så mycket kan jag gott säga att det inte är en historia som jag förvånas över.
Här är källan!
Senaste kommentarer