Anledningen att jag la ner det var brist på spaningsuppslag

OK, men så här var det:

”Paret ringde till slut polisen som snabbt kunde komma till platsen.

”Men de var inte intresserade av att ta fast ungdomarna, även om de fanns kvar i området. Vi erbjöd polisen att följa med och peka ut dem, men de ville inte. Det är egentligen det jag är mest kritisk till”, säger Hans.

En polisanmälan om olaga hot uppfördes, och paret lämnade ett så noggrant signalement som de kunde.

”Men det var mörkt, så jag förstod ju att det skulle vara svårt för polisen att komma åt dem om de inte följde efter dem omedelbart”, säger Agneta.

Dagen efter, mindre än 12 timmar senare, fick de beskedet att utredningen lagts ner.

Jag ringer upp stationsbefälet Lars Alvarsjö i Haninge för att höra varför.

”Jag minns ärendet. Anledningen att jag la ner det var brist på spaningsuppslag”, säger han.”

Polisbefälet påpekar att signalementet var allmänt hållet, antagligen menat som en ursäkt. Men ungdomarna fanns kvar i närheten och hade kanske gripits om polisen bara hade velat försöka.

Vad skickar detta för signaler till kriminella i vardande, den grupp som kanske kan påverkas i en positiv riktning? Den frågan bör kanske polisen fundera lite över. Alla andra har genast svaret utan att behöva tänka efter först.

Är det så att polisen är rädd att inte ha något att göra i framtiden?

Polisövergrepp

”Bara för mindre än en vecka sedan (den 25 Jan 2010 på kvällen) var jag utsatt för en obehaglig händelse där jag bor.

En man attackerade mig genom att slå på min dörr och var väldigt hotfull genom att skrika och ville ha mig ut på gården där som hans ”vi” väntar på dig. Han hade trott att barnens lek och dunsar i golven kom från mig och rusat upp till mig ”gud vet vad han skulle göra” och hotat.

Jag öppnade aldrig dörren, men lite senare på kvällen så kommer polisen och ringer på min dörr och direkt då jag öppnar så bryter de upp mina armar och jag fattar inte varför. de säger jag ska med på förhör och jag förstår inte vad jag ska ha gjort?

Väl på polisstationen visar det sig at mannen som varit och bultat på min dörr påstått att jag hotat honom. Jag öppnade inte ens dörren i min rädsla för vad han skulle kunna ta sig för och hade endast ropat bakom den stängda dörren att allt oljud inte kom från mig.

Men polisen sa till mig att mannen kunde höra i sin bostad under mig hur jag liksom förföljde honom runt var han än gick i sin bostad och jag undrade hur detta skulle vara möjligt?

Men polisen trodde på detta som de sa och jag trodde att jag drömde när jag hörde vad mannen under mig i sin bostad sagt och som dessa poliser verkade att tro på. J

ag blev väldigt illa till mods och även om jag efter förhör blev släppt av polisen efter det att de hade kontaktat åklagaren då det var denna som skulle ta det beslutet, så känner jag mig nu otrygg här hemma.

 

Tänker hela tiden på vad som ska kunna hända om han där under mig ”hör” mig fler gånger och igen ringer polis.

Polisen sa att jag nästa gång skulle bli inlåst i en cell och sedan kanske hamna i fängelse eller på psykisk vård och att åklagaren hade varit ”snäll” denna gång! Samhället verkar inte vara till för de som vill sköta sig”.

Ovan är inte min berättelse, ska erkännas, men så mycket kan jag gott säga att det inte är en historia som jag förvånas över.

Här är källan!