Varför talar vi?

11 02 2007

Varför pratar vi? 

Varför pratar vi människor med varandra?

Frågan kan tyckas onödig, för svaret är så självklart.

Vi är talande varelser. Men det är ett cirkelresonemang, ”vi pratar för att vi talar”, vilket inte är svar på frågan!

Ständigt pratar vi med såväl okända, som goda vänner och de allra mest närstående. Hur pratar vi människor med varandra?

Med de okända pratar vi ofta väder, särskilt som inledningsfras eller så handlar det om sporthändelser, eller en just upplevd gemensam händelse eller situation. Det kan vara kommentarer om en långsam kassakö eller bussen som kommer för sent, är överfull eller för kall eller för varm. Vi kanske tycker vi gör det för att få tiden att gå. 

Vi kan genom klädsel, jargong och liknande känna igen vår egen ”typ” och utifrån detta inleda ett samtal, som har fler gemensamma dimensioner. Vi kan lyssna på en synpunkt om en dagsaktuell händelse, uppmärksammad katastrof, ett krig etc.

Vi kan utöver detta prata med andra människor bara av ren lust att sprida glädje eller liknande. Det är en icke ovanlig avsikt hos den glade och berusade personen.Att prata i ett sådant sammanhang är ett lika omedvetet som mänskligt sätt att säga: ”jag är vänligt inställd till dig”! 

Med goda vänner pratar vi om gemensamma intressen, gemensamma upplevelser och erfarenheter, gemensamma vänner och mer djupliggande problem och bekymmer, som man har behov av att få synpunkter på för att kunna lösa, likaväl som vi pratar med dem för att vi bryr oss om hur de har det. Att de och deras anhöriga mår bra, hur de trivs med jobbet, hur det går för barnen osv. I detta sammanhang tjänar pratet syftet att konfirmera och stärka våra vänskapsband och göra oss bättre socialt förankrade. Med de allra mest närstående, fru, flickvän, man, pojkvän, föräldrar och syskon, öppnar vi oss vanligen fullständigt.

Men vi kan också få problem, som vi senare diskuterar med andra i den mest närstående gruppen eller den innersta vänkretsen eftersom vi inte lyckas lösa våra problem just för att de uppstått i den närmaste av våra relationer.  

Det kan också vara så att ett problem uppstår i den närmre vänkretsen och diskuteras med våra allra mest närstående, eller andra personer i den närmre vänkretsen, som man har förtroende för och som känner en väl.

Här tjänar pratet syftet att slå vakt om starka relationer, vårda den viktigaste vänskapen vi har, och lösa upp våra konflikter, som lätt uppstår i den intima kretsen. Att prata med varandra har för mänskligheten haft ett direkt biologiskt överlevnadsvärde i det att ett socialt beteende kunnat utvecklas till en högre nivå än hos några andra djur.

Människor är sociala djur utan motstycke i djurvärden.Att prata är ett socialt beteende, som gagnar flocken, eller gruppen och därmed dess enskilda individer. 

Konrad Lorentz har sagt att ”djur är känslovarelser med mycket litet förstånd”. Omedvetet fyller vi gärna i hans mening med orden ”människor är känslovarelser med stort förstånd”. Och ibland ställer vi oss den kritiska frågan om vårt förstånd verkligen är så stort. Inte minst när vi tänker på allt elände som finns i vår värld.

Sällan ställer vi oss frågan om vi är känslovarelser. Skälet är att vi upplever att vi alla har känslor. Detta är dock fel. Undantag finns och alla har mött dem. Oftare än vi vet om. De flesta har dock kommit lindrigt undan. De har utsatts för en avsyning, men tillfället har inte passat, för en attack från dessa samvetslösa och ondskefulla parasiter. 

Vad skall vi då kalla dessa individer, som utgör omkring en procent av mänskligheten, och som har ett normalt förstånd, men är i stor, eller total avsaknad av känsloliv och samvete och där socialiseringsprocessen aldrig utvecklats?

De ser ut som vi andra, men får epitetet ”omänskliga” av de som råkar ut för dem. Trots att det finns så gott om dem och trots allt elände de ställer till med och alla brott de begår benämns de sällan med sitt rätta namn.

Vi ger i vardagslag ofta och oförskyllt många ett epitet endast för att det har sådan nedsättande klang, men i seriösa sammanhang undviks den enda korrekta term för dem som verkligen förtjänar den.

Det har vi tokvänstern på 60-talet att tacka för. Dessa ansåg att vi inte skulle stigmatisera denna grupp. De som har fallit offer för dem, vet vad det vill säga. För dem är frågan i högsta grad relevant: ”Är dessa egentligen människor”? Jag talar alltså om psykopater. 

Observera, personerna på bilden har ingenting med psykopati att göra. Det är bara en ilustration till ”konversation” och hittades på nätet!  

Varför pratar psykopater?

Psykopater pratar med alla. Därför stöter vi på dem oftare än vi anar, vanligtvis utan att vi märker det. De är som hajar. De äter inte allt de ser. Men hur pratar de med oss? När vi ser på psykopaters pratande, skiljer det sig från vårt pratande på ett flertal punkter.

Psykopaten har aldrig, vare sig medvetet eller omedvetet en avsikt att tala med någon för att indirekt meddela att: ”jag är vänligt inställd till dig”!

Deras prat är ytligt och med snabba kast flyter de obehindrat över till något helt annat ämne.  Den indelning, som gjordes ovan, i prat med okända, prat med vänner och med närstående låter sig inte göras när vi talar om psykopater. De kan prata med okända och kända personer i sin omgivning, men vänner och närstående har de inte i sin begreppsvärd.

Personer kan missledas att tro de är deras vänner. Personer kan uppleva att de är närstående. Men alla är antingen nya okända och outforskade, eller gamla, redan kända och kartlagda ting för psykopaten. För denne har inga som helst känslomässiga band till någon, inte ens till egna barn. Hela deras inställning till oss andra är att vi är ting i deras omgivning, för vilka de är helt likgiltiga. De enda känslor de kan hysa för oss, infinner sig när vi inte kan tillfredsställa deras behov, inte gagnar dem.

Om vi genomskådar dem eller om vi ställer krav på dem, reagerar de med ilska, hat, hämndlystnad och aggression. Eller så går de bara sin väg alldeles oavsett hur närstående den andre än har känt sig. Oavsett hur uppoffrande denne varit.

Utvecklas en konflikt, måste denna alltid vinnas av psykopaten och det må kosta vad det vill. Psykopatens pratande har inget egentligt socialt inslag. Det är aldrig emotionellt och har aldrig ett socialt syfte. Det är inställsamt samtidigt som det är kartläggande. ”Vad har jag för nytta av den jag pratar med? Vad kan han ge mig? Hur skall jag få det? Vilka svagheter har han och hur skall de utnyttjas?” Det är enda syftet med psykopatens inledande ”konversationer”.   Den som tillhör psykopatens närmsta sfär, kommer inte att märka det minsta av emotionellt deltagande från dennes sida. Allt som finns är självupptagenhet. Men när så behövs, utför psykopaten ett rollspel, som kan uppfattas som engagemang, omtanke och kärlek. Påfallande ofta finns ett moraliserande inslag i psykopatens prat om andra människors fel och brister, fast det i själva verket är hans egna orättfärdigheter och omoraliska egenskaper han beskriver.

Allt är falskt och med enda syfte att vinna något för egen del. 

Därför pratar psykopaten. Drivkraften bakom allt prat från dennes sida är rakt igenom ingenting annat än rent antisocialt, egoistiskt och med vinningslystnad som följd. Det behöver inte vara ekonomisk vinning. Det kan lika väl vara nöjet att få ställa till ett lidande hos den andre.I så måtto, men också på fler sätt, är psykopaten ickemänsklig, i det att det mänskliga är att vara social. Inte nog med det, en expert på mänskligt EEG, kan inte tolka deras hjärnvågor utifrån sina erfarenheter från mänskligt EEG! 

Den som betraktar sig som närstående till psykopaten och som utvecklat känslor för denne kommer snart att fylla än mer obehagliga behov hos psykopaten, än att endast ständigt utnyttjas. Den kommer att utsättas för kontrollbehovet och den kommer att utsättas för förnedringsbehovet och behovet av att skada, såra och krossa.

I synnerhet just dessa människor, som har gjort sig känslomässigt beroende av dem, eller snarare, som psykopaten gjort känslomässigt beroende av sig.  

I värsta fall har psykopaten behov av att driva andra i döden eller att själv och handgripligt ta livet av dem som kommit i psykopatens väg.

Det är dessa, den värsta avarten, som blir föremål för filmmakares och massmedias intresse. ”Nemi” kommer antagligen aldrig att begå så allvarliga brott att det leder till stora tidningsrubriker, men det hindrar inte att de hon manipulerar, bedrar och lurar folk, som mår synnerligen dåligt, när de inser vad hon gjort mot dem.  Här ett underbart klipp! Ställ diagnosen själva! skolbokspsykopat

Det är ingenting annat än en skolbokspsykopat, den här polisen!http://www.nyhetsportalen.se/r837255.htmlTack Crona!http://images.google.se/imgres?imgurl=http://hem.fyristorg.com/ulf.crona/cartoon/C/thumbnails/Polis.jpg&imgrefurl=http://hem.fyristorg.com/ulf.crona/cartoon/C/index.htm&h=100&w=71&sz=4&hl=sv&start=15&tbnid=mfR8dTO2bQ-5OM:&tbnh=82&tbnw=58&prev=/images%3Fq%3Dpolis%252Bcartoon%26svnum%3D10%26hl%3Dsv%26sa%3DX

Advertisements

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: